Hmm, det här med bloggande är nog inte min grej.. Det var över åtta månader sen jag skrev nått sist. Antingen är jag lat, eller så är mitt liv så ointressant. Eller så är jag bara hemlighetsfull. Håller tummarna för det sista alternativet. Hemlighetsfulla personer är alltid lite extra spännande.

Har precis gjort klart mina pepparkakspinnar, blev väl inte riktigt som jag hade tänkt, men övning ger färdighet.. Så om sisådär ett decennie kanske jag bjuder in er på glögg och sagolikt vackra pepparkakspinnar! Den som väntar på nått gott.. Det här kommer bli en väldigt bra jul. För det första så har jag sen flera dagar tillbaks fixat alla klappar (det har aldrig hänt tidigare..) För det andra så lyckades jag och min syster med mintkyssarna detta året, och det är klurigare än vad man tror att lyckas med dom.. För det tredje så är det ju snö! Eller neeej, det är det ju inte. Men vem bryr sig om det när man har lyckats med mintkyssarna!? :) Dessutom bär det av till Bosared över jul, och då blir det alltid extra mysigt. Utöver allt detta mysiga så kommer Erik på juldagen, så då blir det ännu mer mysigt! :)

För dom som inte alla redan vet så har jag kommit in på lärarhögskolan! Så i januari sätter jag mig i skolbänken igen och checkar inte ut förrän om cirkus 3,5 år. Men kul ska det bli! Inriktningarna blir svenska och matte.

Återkommer om dryga åtta månader, tills dess: Allt gott och god jul!

Blaj!

Nu rullar det på som vanligt igen. Eller ja, inte direkt som vanligt men nästan. Jag har iaf massor med jobb för tillfället vilket gläder mig väldigt mycket! Numera jobbar jag både som vikarie på dagis och skolor och så har jag fått jobb som personlig assistens med! Förut klagade jag på för mycket fritid, och det behöver jag ju inte oroa mig över att ha för mycket av just nu. På gott och ont. Om dygnen hade vart lite lite längre så kanske man hade haft tid till det där som man aldrig får tid till. Min far har t.ex. en gammal mörkerrums anordning som jag såå gärna hade fått igång.. Tänk att få spendera några timmar då och då i den mysiga doften av framkallningsvätskor. Jag saknar de tider då man gick på gymnasiet och i princip hade fri tillgång till mörkerrum. Det va tider det! J Tänk att ha lite extra tid över till att fota, sy, måla(målar för övrigt som en kratta men ändå!) och massa andra saker som sysselsätter den kreativa delen av hjärnan. Samtidigt så är det ju ett val man gör, jag hade ju faktiskt kunna avsätta tid till de ovannämnda sakerna.. Ska nog lägga ner lite mindre tid på tv, flumsurfande och allmänt slöande och istället ta tag i den kreativa sidan av mig.

Förresten, ett tips! Jag kände mig lite nere förut och gick upp på mitt rum och tänkte sova bort den deppiga känslan. Men istället satte jag på M.I.A på hög volym och fick hela mitt rum städat! Jag städade tom. bland alla ”viktiga” papper och annat krafs som man aldrig riktigt orkar ta itu med. Och mycket tack vara M.I.A:s underbart komponerade musik! Hon är ett GENI! Så kul med lite annorlunda och rolig musik! Så om man känner sig nere eller lite seg så pumpa upp lite Kala eller Arular i högtalarna så blir kvällen nått att ha!

Ne nu ska jag avsätta lite tid för hockey! Inte speciellt förvånande ;) Jonas Frögren är tillbaks i laget så nu vankas det hård hockey! Oh du starke man!

Fridens!

P.s Färjestad SPÖADE Frölunda med 1-4!! Wihoo! Och Skellefteå är klara för slutspel, första gången på typ 37 år, kul!

Bob Jordgubbssaft

Aah, våren är på väg. Ja jag vet att det fortfarande är februari och isarna fortfarande ligger kalla och gråa på sjöarna, men den är på väg, jag lovar. Är äntligen tillbaks i mitt älskade underbara regniga GÖTEBORG. Närmare bestämt, hemma hos mor och far igen. Men just nu så gör det mig faktiskt inte så värst mycket. Visst det känns som ett enormt steg bakåt på min väg mot det oundvikliga vuxenlivet, och jag trivdes verkligen i min och Tildas lägenhet, men jag tror nog att jag kommer behövas här hemma i vår. Plus att Erik och Jeppe har fått det sååå fint!

Annars känns det faktiskt som om livet går sin trevliga lilla gång nu. Jag ska iväg på intervju på ett jobb som personlig assistent idag, så håll tummarna!! Plus att jag har kommit igång med hockeyn, som jag har saknat mer än jag förstått själv. Jag lämnade nog en del av mig kvar här hemma i hockeylaget, och det känns skönt att hitta en av de förlorade pusselbitarna.. Jag börjar faktiskt hitta en hel del av alla de bitar som varit på villovägar. Undra om man någonsin kommer bli ett helt pussel dock. Tror nog inte det. Möjligen när man lämnat det jordliga och bor tillsammans med Gud i himmelen. Ja hoppas verkligen det, det hade ju blivit lite retligt om man glömt den sista biten här nere på jorden.

Har börjat umgås med en kär vän igen. Oj vad jag har saknat henne. Vissa vänner är speciella. Det kan gå månader och åter månader mellan de gånger man träffar dem, men det känns ändå som om det vore igår. Trevligt.

Just nu känner jag mig faktiskt ganska så tillfreds med livet. Känner mig mer munter, mer mig själv. Det är skönt. Tycker verkligen inte om när det man saknar mest, är sig själv. Trodde aldrig att jag skulle kunna tappa bort mig själv. Jag som var så säker på vem jag var och vad jag ville.. Så snälla spring inte iväg för mig igen.. Inte på ett bra tag iaf.

Jimmy Eat World – Hear You Me

Ett nytt kapitel - Carpe Diem

Jag vågar inte vända blad. Jag vågar inte se vad som står på nästa sida. Jag vågar inte lämna detta kapitel bakom mig. Jag skulle ju kunna läsa om det. Jag skulle kunna leva om det. Jag skulle kunna vara nybliven 20åring igen. 20 år och hela livet framför mig utan några som helt tankar på hur svårt det skulle komma att bli. Hela livet. Det är det som är så läskigt. Att bli vuxen och ha hela livet i ens egna händer. Man kan inte skylla på något eller någon, alla val är ens egna och därtill konsekvenserna. Jag är ett år äldre och har nu gjort ”det man ska göra” innan man sätter igång med ens ”riktiga vuxna liv”. Men det känns just nu som om jag börjar om igen. Jag trodde att jag hade gjort alla jobbiga val. Jag hade en plan. Jag visste vad som stod på nästa sida.

Men nu blev det inte så. Och det är precis så livet ter sig. Man vet aldrig riktigt vad som står på nästa sida. Och samtidigt som det är skrämmande att nästa kapitel inte är skrivet i förväg, så är det underbart att man själv får vara författaren. Dagens unga vuxna har så förskräckligt mycket press på sig. På ett sätt så tror jag att det är bra. Samtidigt som det tar kål på en. För samtidigt som man ska stå ut med pressen så tillkommer de oundvikliga känslorna. Paniken, rädslan, kärleken, lyckan, tomheten och den ständiga känslan av att vara totalt bortkommen och förvirrad. Vuxen, bara ordet skrämmer mig ibland. Eller.. Ofta.

Jag önskar ibland att jag skulle kunna stänga av allt. Göra som Dexter, inte den där delen med kalblodigt mördande, men att kunna stänga av ens känslor hade varit väldigt skönt ibland. Men det är när de tankarna dyker upp som jag inser att jag håller på att drunkna, att jag sjunker mot en obefintlig botten och det är då jag skärper mig. Det är då jag tänker ”Ta dagen som den kommer Emelie! En dag i sänder. Problem som inte är aktuella nu skall du inte heller uppslukas av.” Så därför gör jag inte som Dexter, jag stänger bara inte av, jag handskas med känslorna istället och uppskattar att jag överhuvudtaget har känslor. För tänk hur det skulle vara att leva ett helt liv utan alla dessa känslor.. Utan att få bli älskad eller att få älska någon!? Utan att ha någon som förväntar sig något av en!? Utan att ha någon som kan bli besviken och sårad för att man gör fel!? Utan att få känna den underbara känslan av seger och prestation när man klarat av något man aldrig trodde att man skulle klara av!? Tack Gud för att du gav oss känslor! Och tack Gud för att du gav oss kärleken, detta hemska och UNDERBARA ting!

Så nu börjar jag skriva på ett nytt kapitel i boken om Emelie. Läskigt, väldigt läskigt, men även spännande och i allra högsta grad utmanande. Jag är berusad, på livet. Så ta inte bara dagen som den kommer utan fånga den!!

Tro mig, det skall inte bli en sådan bok man tröttnar på och stoppar tillbaks i bokhyllan för att hitta nått bättre. Man ska vara fängslad från första till sista ord.
Carpe Diem.

Te och hockeyfight!

Nu tänkte jag att jag skulle ordbajsa lite. För jag har faktiskt inte direkt nått att dela med mig som är av någon som helst betydelse. Jag vill mest fokusera på nått annat än det faktum att LHC håller på och spöa FBK nu. HEMSKT!!! Så, nu lägger vi det åt sidan lite. Inget (mer än Carolina Gynning) på tv, salladen uppäten och te:t upphällt.. Spännande kväll! Ne nu ska jag inte låta så pessimistisk, jag har faktiskt haft en riktigt trevlig dag idag. Tog en lång promenad på stan, hittade kläder till en kompis lille bebis och en söt liten blus till mig. Kanske inte så jättesmart att köpa kläder som man egentligen inte behöver eftersom att jag för tillfället inte har någon som helst inkomst.. Men ibland så är det just nått sånt som kan förgylla en hel dag. Imorgon åker jag iväg till Västerås för en liten visit hos en vän, vilket jag ser framemot väldigt mycket. Det skall bli väldigt skönt att umgås med vänner och dessutom komma ifrån lägenheten lite..

Crap!! Mitt älskade älskade Färjestad förlorade. 4-2 blev slutresultatet. Jaja, det är väl inte mer än rättvist eftersom att Färjestad krossade LHC i Cloetta Center med 6-3 förra gången de möttes. But still!! Dessutom gick Frölunda och besegrade Brynäs.. Tråkig sportkväll m.a.o.

Mina tankar går ikväll till en familj som genomlidit alldeles för mycket smärta och som nu åter måste möta dessa hemska minnen på ett allt för detaljerat sätt. Ber en bön för er.

Jaja, nu har jag nog inte så mycket mer att dela med mig av.. Simma lugnt så ses vi snart ute på det vilda havet igen..

Btw, Alla hjärtansdag comin’ up! I princip varenda affär här anser sig ha det där som man bara måste köpa för att få den perfekt romantiska hjärtedagen. Jag håller inte med. Det enda man behöver för att få en ”perfekt Alla Hjärtansdag” är kärlek. Dagen har liksom tappat sitt syfte nästan. Köp köp köp!! Nej, älska älska älska!

Giv mig styrka!

Det fanns en tid då det kändes som om det inte fanns någonting som jag inte skulle klara av. En tid när jag var starkast i världen. När jag såg hinder och problem som utmaningar. När jag var väldigt bekväm i mig själv och egentligen inte funderade så värst mycket på vem jag var och vart jag skulle. Jag vill tillbaks till den tiden. Jag vill bort härifrån. Bort bort bort.

Jag orkar inte känna mig såhär ensam och betydelselös. Såhär mycket fritid och alla dessa deppiga tankar bli för mycket! Jag försöker sysselsätta mig. Jag städar, diskar, bakar, lagar mat, läser, skriver, badar och stökar till så att jag kan städa igen. Det är jag och min prickiga flodhäst mot världen. För eftersom att jag varken pluggar eller jobbar så har jag inte direkt det ”naturliga kompisflödet”. Jag skulle ju kunna vara modig och djärv och sätta mig på ett café och prata med främlingar och disskutera Stockholms tempo eller caféts kaffe som stått på i sisådär 4 timmar för länge som man dricker ändå. Men tjejerna skulle förmodligen tro att jag var knäpp och killarna skulle väl tro att jag stötte på dem. Och helt ärligt så är jag inte särskilt intresserad av nått av det.

Som tur är så kommer min älskade vän Johanna hit på torsdag, och innan dess tänkte jag ta en sväng förbi Västerås och hälsa på fröken Ruth. Och lagom till att Johanna åker hem så kommer Tessan hit, och efter det, Jossan. Så just nu så ser faktiskt framtiden lite ljusare ut. Dock finns det en som jag saknar lite mer än dom andra..

Jaja, nu är det Ellen på tv, jag har lyckats lära mig den hemska förmiddagstv-tablån utantill, så nu ser jag till att inte missa godbitarna, så som just Ellen, i uppsjön av spelprogram och gamla 80/90-talsserier.

På återseende, det blir nog en hel del mer av detta omåttligt trendiga bloggande för mig framöver. För varför inte dela med sig av tankar och idéer med hela världen!? Undrar när bubblan spricker.

CIAO!

(Man kan även underhålla sig med Youtube... http://www.youtube.com/watch?v=Tx1XIm6q4r4 )

Vilse på vägen genom livet

Hur ska man börja? Det kliar i fingrarna, man vill bara komma igång, och hamna i ett sänt där skönt flow.. Då när man lyckas få ner alla ens djupa, svåra, glada, och ytliga, flummiga och meningslösa tankar på ett skönt och smärtfritt sätt. Men det händer ju inte så ofta.

Den senaste tiden har varit omtumlande för mig. Väldigt omtumlande. Jag befinner mig just nu på ett café på Söder i vår kära huvudstad Stockholm, och trots det intensiva sorlet från glada människor och kaffemaskiner så börjar huvudvärken äntligen att släppa en aning.
Planen var att jag skulle plugga till Polis. Men efter en hel del jobbiga nätter, och dagar, kom uppenbarelsen som en blixt från klar himmel. Nope, Polis är inget för mig, och jag tycker att vi lämnar det där. Jag orkar verkligen inte hålla på och försvara mitt beslut. För mitt beslut är just det. Mitt beslut. Samma sak som att mitt beslut att söka innan jag hade tänkt igenom det var, mitt beslut.

Så nu är jag alltså tillbaks på ruta ett. Inga framtidsplaner, inget jobb och för tillfället inget riktigt hem. Eftersom att jag hade skrivit på ett kontrakt som inneboende hos en gammal tant på tre månader så kan jag ju lika gärna stanna här uppe ett tag då jag ändå måste betala för lägenheten. Så nu har jag alltså huuur mycket ledig tid som helst. Vad tänkte jag egentligen? Jag blir ju tokig av att vara ledig lägre tider. Men jag har ju trots allt några böcker att ta mig igenom och det är inte vilka böcker som helst, en av böckerna är den viktigaste boken som någonsin skrivits. Bibeln. Jag är i tider som dessa, när man letar efter en framtid, en uppfattning om ”vem jag är” och är allmänt känslig och totalt livrädd för att vara tvungen att bli vuxen, oerhört tacksam av att ha en Allsmäktig och Älskande Gud. Och i Bibeln, kan man finna både frågor och svar. Min mor skickade ett bibelord till mig när jag var i stort behov av stöd. ”Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp.” Jer. 29:11

Det är så skönt att veta det, att han faktiskt till och med har planer för lilla mig. Obegränsad vänskap hela tiden, den mest givande relation man kan finna. Vi sa att detta året skulle bli ett Äkthetens år, låt det även bli ett år då vi söker en djupare relation till Gud. Då blir det utan tvekan ett bra år.