Te och hockeyfight!

Nu tänkte jag att jag skulle ordbajsa lite. För jag har faktiskt inte direkt nått att dela med mig som är av någon som helst betydelse. Jag vill mest fokusera på nått annat än det faktum att LHC håller på och spöa FBK nu. HEMSKT!!! Så, nu lägger vi det åt sidan lite. Inget (mer än Carolina Gynning) på tv, salladen uppäten och te:t upphällt.. Spännande kväll! Ne nu ska jag inte låta så pessimistisk, jag har faktiskt haft en riktigt trevlig dag idag. Tog en lång promenad på stan, hittade kläder till en kompis lille bebis och en söt liten blus till mig. Kanske inte så jättesmart att köpa kläder som man egentligen inte behöver eftersom att jag för tillfället inte har någon som helst inkomst.. Men ibland så är det just nått sånt som kan förgylla en hel dag. Imorgon åker jag iväg till Västerås för en liten visit hos en vän, vilket jag ser framemot väldigt mycket. Det skall bli väldigt skönt att umgås med vänner och dessutom komma ifrån lägenheten lite..

Crap!! Mitt älskade älskade Färjestad förlorade. 4-2 blev slutresultatet. Jaja, det är väl inte mer än rättvist eftersom att Färjestad krossade LHC i Cloetta Center med 6-3 förra gången de möttes. But still!! Dessutom gick Frölunda och besegrade Brynäs.. Tråkig sportkväll m.a.o.

Mina tankar går ikväll till en familj som genomlidit alldeles för mycket smärta och som nu åter måste möta dessa hemska minnen på ett allt för detaljerat sätt. Ber en bön för er.

Jaja, nu har jag nog inte så mycket mer att dela med mig av.. Simma lugnt så ses vi snart ute på det vilda havet igen..

Btw, Alla hjärtansdag comin’ up! I princip varenda affär här anser sig ha det där som man bara måste köpa för att få den perfekt romantiska hjärtedagen. Jag håller inte med. Det enda man behöver för att få en ”perfekt Alla Hjärtansdag” är kärlek. Dagen har liksom tappat sitt syfte nästan. Köp köp köp!! Nej, älska älska älska!

Giv mig styrka!

Det fanns en tid då det kändes som om det inte fanns någonting som jag inte skulle klara av. En tid när jag var starkast i världen. När jag såg hinder och problem som utmaningar. När jag var väldigt bekväm i mig själv och egentligen inte funderade så värst mycket på vem jag var och vart jag skulle. Jag vill tillbaks till den tiden. Jag vill bort härifrån. Bort bort bort.

Jag orkar inte känna mig såhär ensam och betydelselös. Såhär mycket fritid och alla dessa deppiga tankar bli för mycket! Jag försöker sysselsätta mig. Jag städar, diskar, bakar, lagar mat, läser, skriver, badar och stökar till så att jag kan städa igen. Det är jag och min prickiga flodhäst mot världen. För eftersom att jag varken pluggar eller jobbar så har jag inte direkt det ”naturliga kompisflödet”. Jag skulle ju kunna vara modig och djärv och sätta mig på ett café och prata med främlingar och disskutera Stockholms tempo eller caféts kaffe som stått på i sisådär 4 timmar för länge som man dricker ändå. Men tjejerna skulle förmodligen tro att jag var knäpp och killarna skulle väl tro att jag stötte på dem. Och helt ärligt så är jag inte särskilt intresserad av nått av det.

Som tur är så kommer min älskade vän Johanna hit på torsdag, och innan dess tänkte jag ta en sväng förbi Västerås och hälsa på fröken Ruth. Och lagom till att Johanna åker hem så kommer Tessan hit, och efter det, Jossan. Så just nu så ser faktiskt framtiden lite ljusare ut. Dock finns det en som jag saknar lite mer än dom andra..

Jaja, nu är det Ellen på tv, jag har lyckats lära mig den hemska förmiddagstv-tablån utantill, så nu ser jag till att inte missa godbitarna, så som just Ellen, i uppsjön av spelprogram och gamla 80/90-talsserier.

På återseende, det blir nog en hel del mer av detta omåttligt trendiga bloggande för mig framöver. För varför inte dela med sig av tankar och idéer med hela världen!? Undrar när bubblan spricker.

CIAO!

(Man kan även underhålla sig med Youtube... http://www.youtube.com/watch?v=Tx1XIm6q4r4 )

Vilse på vägen genom livet

Hur ska man börja? Det kliar i fingrarna, man vill bara komma igång, och hamna i ett sänt där skönt flow.. Då när man lyckas få ner alla ens djupa, svåra, glada, och ytliga, flummiga och meningslösa tankar på ett skönt och smärtfritt sätt. Men det händer ju inte så ofta.

Den senaste tiden har varit omtumlande för mig. Väldigt omtumlande. Jag befinner mig just nu på ett café på Söder i vår kära huvudstad Stockholm, och trots det intensiva sorlet från glada människor och kaffemaskiner så börjar huvudvärken äntligen att släppa en aning.
Planen var att jag skulle plugga till Polis. Men efter en hel del jobbiga nätter, och dagar, kom uppenbarelsen som en blixt från klar himmel. Nope, Polis är inget för mig, och jag tycker att vi lämnar det där. Jag orkar verkligen inte hålla på och försvara mitt beslut. För mitt beslut är just det. Mitt beslut. Samma sak som att mitt beslut att söka innan jag hade tänkt igenom det var, mitt beslut.

Så nu är jag alltså tillbaks på ruta ett. Inga framtidsplaner, inget jobb och för tillfället inget riktigt hem. Eftersom att jag hade skrivit på ett kontrakt som inneboende hos en gammal tant på tre månader så kan jag ju lika gärna stanna här uppe ett tag då jag ändå måste betala för lägenheten. Så nu har jag alltså huuur mycket ledig tid som helst. Vad tänkte jag egentligen? Jag blir ju tokig av att vara ledig lägre tider. Men jag har ju trots allt några böcker att ta mig igenom och det är inte vilka böcker som helst, en av böckerna är den viktigaste boken som någonsin skrivits. Bibeln. Jag är i tider som dessa, när man letar efter en framtid, en uppfattning om ”vem jag är” och är allmänt känslig och totalt livrädd för att vara tvungen att bli vuxen, oerhört tacksam av att ha en Allsmäktig och Älskande Gud. Och i Bibeln, kan man finna både frågor och svar. Min mor skickade ett bibelord till mig när jag var i stort behov av stöd. ”Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp.” Jer. 29:11

Det är så skönt att veta det, att han faktiskt till och med har planer för lilla mig. Obegränsad vänskap hela tiden, den mest givande relation man kan finna. Vi sa att detta året skulle bli ett Äkthetens år, låt det även bli ett år då vi söker en djupare relation till Gud. Då blir det utan tvekan ett bra år.