24.1.08

Vilse på vägen genom livet

Hur ska man börja? Det kliar i fingrarna, man vill bara komma igång, och hamna i ett sänt där skönt flow.. Då när man lyckas få ner alla ens djupa, svåra, glada, och ytliga, flummiga och meningslösa tankar på ett skönt och smärtfritt sätt. Men det händer ju inte så ofta.

Den senaste tiden har varit omtumlande för mig. Väldigt omtumlande. Jag befinner mig just nu på ett café på Söder i vår kära huvudstad Stockholm, och trots det intensiva sorlet från glada människor och kaffemaskiner så börjar huvudvärken äntligen att släppa en aning.
Planen var att jag skulle plugga till Polis. Men efter en hel del jobbiga nätter, och dagar, kom uppenbarelsen som en blixt från klar himmel. Nope, Polis är inget för mig, och jag tycker att vi lämnar det där. Jag orkar verkligen inte hålla på och försvara mitt beslut. För mitt beslut är just det. Mitt beslut. Samma sak som att mitt beslut att söka innan jag hade tänkt igenom det var, mitt beslut.

Så nu är jag alltså tillbaks på ruta ett. Inga framtidsplaner, inget jobb och för tillfället inget riktigt hem. Eftersom att jag hade skrivit på ett kontrakt som inneboende hos en gammal tant på tre månader så kan jag ju lika gärna stanna här uppe ett tag då jag ändå måste betala för lägenheten. Så nu har jag alltså huuur mycket ledig tid som helst. Vad tänkte jag egentligen? Jag blir ju tokig av att vara ledig lägre tider. Men jag har ju trots allt några böcker att ta mig igenom och det är inte vilka böcker som helst, en av böckerna är den viktigaste boken som någonsin skrivits. Bibeln. Jag är i tider som dessa, när man letar efter en framtid, en uppfattning om ”vem jag är” och är allmänt känslig och totalt livrädd för att vara tvungen att bli vuxen, oerhört tacksam av att ha en Allsmäktig och Älskande Gud. Och i Bibeln, kan man finna både frågor och svar. Min mor skickade ett bibelord till mig när jag var i stort behov av stöd. Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp.” Jer. 29:11

Det är så skönt att veta det, att han faktiskt till och med har planer för lilla mig. Obegränsad vänskap hela tiden, den mest givande relation man kan finna. Vi sa att detta året skulle bli ett Äkthetens år, låt det även bli ett år då vi söker en djupare relation till Gud. Då blir det utan tvekan ett bra år.

Inga kommentarer: